FAMILJ. När man blir stor gifter man sig, skaffar barn och lever lyckliga i alla sina dagar. Eller? Lena Svedbergs längtan efter en egen familj var stor, men vägen dit blev lång och kantad av besvikelser.
När Lena Svedberg gifte sig som 25-åring var hennes högsta önskan att bli gravid. Tre år senare gick hennes dröm i uppfyllelse, men lyckan blev till olycka när hon fick missfall i femte månaden.
– Det var nog det första riktigt hårda slaget i mitt liv, innan dess hade livet varit en enda lång räkmacka, säger Lena Svedberg.
Sorgen efter missfallet gjorde att hon lämnade sin man och hemstaden Landskrona. På en resa till Åre hittade hon "skogens man", Per-Ola, och tillsammans drömde de om att bli föräldrar.
– Det gjordes undersökningar på oss båda, men läkarna hittade inga fel.
Sorgen över barnlösheten var aldrig något som Lena blottade utåt:
– Jag satte nog upp en ganska tuff attityd, det var nog ingen som förstod hur stor min längtan var efter ett barn.
Allvarligt sjukÅren gick och Lena och Per-Ola flyttade till Stockholm, och Lena utbildade sig till läkarsekreterare och lärare. När hon var 35 år kom nästa slag, hon drabbades av bröstcancer.
– Trots att det var ganska allvarligt trodde jag aldrig att jag skulle dö, och jag var fortfarande fast besluten om att jag ville ha barn. Det var första gången vi började fundera på adoption.
Men på adoptionsbyrån blev det nej eftersom det gått så kort tid efter cancerbehandlingen.
En kväll råkade Lena se tv-programmet Magasinet med Annika Hagström som handlade om surrogatmammor och adoption. Flera av de inbjudna panelgästerna uttalade sig i negativa ordalag om företeelsen, och detta gjorde Lena Svedberg förbannad.
Dagen efter ringde hon upp Sveriges television och ifrågasatte uttalandena som gjorts i programmet. Det resulterade i att Magasinet gjorde ett specialprogram med Lena och hennes man, och deras försök att få barn.
Hämtade dottern– När programmet hade sänts så började telefonen ringa. Det var familjer som hade adopterat på egen hand som sade att de kunde hjälpa oss att förmedla kontakt.
Och så blev det. Den 24 oktober 1981 föddes Emma i Colombo i Sri Lanka, och sju veckor senare åkte Lena och Per-Ola ner för att hämta sin dotter.
– Det var såklart ingen lycklig mamma som lämnade ifrån sig sitt barn, det är förfärligt att tänka på. Och varje år när Emma fyller år undrar jag hur hennes biologiska mamma har det.
Sett i backspegeln säger Lena att hon aldrig upplevt några negativa reaktioner från omgivningen.
– När vi kom hem med Emma så var det bara folk som gratulerade.
– Däremot är det folk som har frågat mig om man kan älska ett barn som inte är ens eget på samma sätt, och det kan man definitivt. Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Lena Svedberg.
Och kärlek vid första ögonkastet skedde igen nästan 30 år senare då en ny "skogens man", Bengt, kom in i hennes liv. Så nu kanske det är dags att leva lycklig i alla sina dagar.
Publicerad: 20. juli 2012 09:00