Jean Bolinder får gyllene kofoten

Missa inte:

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SIMNING. Efter 20 års uppehåll från simningen tog han upp engagemanget 1997 när hans äldsta dotter började simma i SK Hajen. Och Håkan Nilsson är fortfarande kvar som tränare, även om det blev ett uppehåll till i mitten av 2000-talet.

1969 började Håkan Nilsson simma i Olofström. I början av 70-talet gick han några tränarkurser och nådde steg två. Steg tre är elit. Men egentligen var inte simning förstavalet när han som liten skulle välja sport. – Jag ville brottas men mina föräldrar ansåg inte att det var tillräckligt akademiskt, och jag har aldrig förstått lagsport. Om jag tittar på sport på tv är det simning, friidrott och sådana individuella sporter.

I slutet av samma decennium tog både den aktiva och tränarkarriären slut efter en knäskada.
– Jag var en duktig medelmåtta. Jag gick i gymnasiet i Karlshamn 3,5 mil bort och simmade för Lönsboda 2,5 mil åt andra hållet. Tonåren är en känslig ålder då många väljer linje. Jag kände allt det plus att jag hade en meniskskada och resandet, så jag tog ett uppehåll några år, berättar han.

”Några år” var närmare bestämt 20. Under tiden hann han med att göra lumpen, utbilda sig till mentalskötare och så småningom sjukskötare.
– Jag halkade lite in på ett bananskal. Efter lumpen började jag jobba på S:t Lars i Lund och då fick jag en gratis utbildning. Sen fortsatte jag på universitetet och blev sjukskötare och idag jobbar jag på en korttidsenhet inom kommunen.

Engagerad förälder
1988 flyttade han och familjen till Lomma och nio år senare började äldsta dottern Sara simma i SK Hajen.
– Det handlar om att man som förälder engagerar sig och för mig lämpade det sig bäst att bli tränare så jag började med de minsta och följde dem upp till elitnivå. Jag hade dem mellan att de var åtta och 13 år och det var fantastiskt att följa dem. 2004 blev det dock för mycket och Håkan Nilsson tog en paus igen.
– Jag var uppe i tio timmar per vecka i bassängtid plus allt det administrativa och tävlingar på helgen så jag var tvungen att trappa ner.

Efter tre, fyra år var han tillbaka igen, som ansvarig för D-gruppen.
– Det är roligt att göra något annat än det man gör till vardags och det är kul att träffa ungdomar, särskilt när de utför aktiviteter de själva har valt.

Publicerad: 10. november 2011 11:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare