Per Sundgren och Daniel Suhonen. (Bilden är ett montage) Foto: Pressbild
Per Sundgren och Daniel Suhonen. (Bilden är ett montage) Foto: Pressbild
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Gästkrönika: Stort stöd för att minska ekonomiska klyftor

Per Sundgren, ordförande för stiftelsen Jämlikhetsfonden
Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys

Bland svenska väljare finns ett mycket stort stöd för en politik som syftar till att minska de ekonomiska klyftorna. Det visar den undersökning som Novus utfört åt stiftelsen Jämlikhetsfonden och idéinstitutet Katalys. Det mesta talar för att detta är en inställning som sedan länge är starkt förankrad i svensk väljaropinion. Här ett kort sammandrag av undersökningen. En fylligare redovisning finns i den av Per Sundgren författade rapporten ”Massivt stöd för jämlikhetspolitik” (Katalys och Jämlikhetsfonden).

En stor majoritet av de svenska väljarna, 73%, anser att mer jämlika samhällen är bättre än samhällen med stora ekonomiska klyftor. Nästan hälften, 44 procent, tycker att de är mycket bättre och 29 procent att de är något bättre. Inom alla partier finns en majoritet som anser att mer ekonomiskt jämlika samhällen är bättre. De tre partier där majoriteten för mer jämlika samhällen är svagast är SD, M och KD.  Endast 14 procent av dem som sympatiserar med M anser till exempel att mer jämlika samhällen är mycket bättre samhällen, till skillnad från V i andra ändan där 86  procent anser att mer jämlika samhällen är mycket bättre. Blockskillnaden är mycket tydlig, 91 procent av de rödgröna (S, V, MP) och 66 procent av de borgerliga partierna (M, L, C, KD) anser att mer jämlika samhällen är bättre.

Tre av fyra väljare, 78 procent, anser att det är mycket eller ganska viktigt att regeringen för en politik för att minska de ekonomiska klyftorna. Fler kvinnor än män tycker att detta är mycket viktigt, liksom arbetare, pensionärer och arbetssökande. Bland LO-medlemmar anser 50 procent att det är en mycket viktig regeringsuppgift till skillnad från SACO-medlemmarna där 28% anser det. De grupper som är minst intresserade av att regeringen försöker minska klyftorna är höga chefer, företagsledningar och personer med inkomster på mer än 70 000 kronor i månaden.

Sex av tio väljare är för progressiv beskattning. Bland kvinnor, pensionärer, arbetssökande och de med grundskola som utbildning är det fler än sex av tio som vill ha progressiv beskattning, bland tjänstemän och egenföretagare är det betydligt färre. Bland dem med inkomster mellan 10 000 – 19 999 kr/mån är 73 procent för progressiv beskattning, bland dem med inkomster på mer än 70 000 kr/mån är bara 28 procent positiva till progressiv beskattning. Endast i ett borgerligt parti, Centern, finns en majoritet för progressiv beskattning. Blockskillnaden är stor. Bland rödgröna är 81 procent för och i det borgerliga blocket 44 procent.

Mer än varannan, 55 procent, anser det dåligt att de med privat försäkring kan gå före och få vård snabbare än de som saknar privat sjukförsäkring. Var femte, 22 procent, tycker det är bra. Bland kvinnor, äldre och de med grundskola är det drygt sex av tio som anser att det är dåligt. Bland män, universitetsutbildade och i åldersgruppen 50-64 år är det fler än genomsnittet som tycker att det är bra att de med privat försäkring får gå före. Bland de grupper som i högre grad tycker förslaget är mycket dåligt finns arbetare, pensionärer och offentliganställda. Bland dem som i högre grad tycker förslaget är ganska eller mycket bra finns privatanställda och familjer med hög hushållsinkomst.

Kvinnor anser att det i första hand är arbete inom vård och omsorg som motiverar högre inkomst, män att det i första rummet är hög kompetens. Män anser dessutom att hög kompetens, riskfyllt arbete, stort ansvar och väl utfört arbete är viktigare faktorer för att motivera högre lön än arbete inom vård och omsorg. Ofta står kvinnor mot män med motsatta prioriteringar. I förhållande till genomsnittet vill kvinnor något högre värdera arbete inom vård och omsorg, riskfyllt arbete, fysiskt tungt arbete, stort ansvar och stressigt arbete, medan män tenderar att göra motsatt bedömning, dvs att dessa arbeten snarare bör värderas något lägre.

Halva befolkningen tycker att mer än tre gånger så mycket som en arbetare bör inte en VD tjäna. Omräknat till procentsiffror visar undersökningen att nio av tio anser att mer än fem gånger så mycket som en arbetare bör inte en VD tjäna.

Detta är talande siffror, men samtidigt som vår undersökning visar att det finns ett mycket starkt stöd för att samhället bör vara ekonomiskt jämlikt och att det är en viktig regeringsuppgift att arbeta för ett sådant samhälle, kan vi konstatera att det svenska samhället sedan 1980 har blivit ekonomiskt mer ojämlikt. Väljaropinionen har uppenbart inte gett utslag i förd politik. Det är ju inga orubbliga naturlagar som styr mot ökad ojämlikhet, utan denna är i hög grad en följd av att politiken abdikerat.

Den rödgröna regeringen har tagit steg i rätt riktning, men de räcker inte. Sverige är unikt i världen genom att varken ha arvs- eller förmögenhetsskatt samtidigt som fastighetsskatten omvandlats till en låg avgift. Till detta kommer en ineffektiv bolagsskatt, ränteavdrag, Rut- och Rotbidrag och en jobbskattereform som särskilt gynnat dem med de högsta inkomsterna. Vår undersökning visar att den regering som vågar föra en verkligt omfördelande politik kan räkna med ett brett stöd från de svenska väljarna. Konkreta förslag hur detta kan gå till bör presenteras i god tid före valet 2018.


Publicerad: 01. juni 2017 02:18
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Lommabladet

Startsidan just nu